Der Schnee Fält Einsam - Kapitel 3 (Maj 2008/November 2008)

Kapitel 3: Om idag inte var en ändlös landsväg

Fredrik och Freja, storebror och lillasyster, två av samma sort. Sammanflätade fingrar, Fredriks första dag i skolan, ”lämna mig inte ensam, jag måste gå du får vara kvar hemma”. Två år senare, sammanflätade fingrar, Frejas första dag i skolan,” nu är vi aldrig mer åtskilda, du skyddar mig storebror.” Skolavslutningar som passerar som en film för minnets öga, den sista skolavslutningen tillsammans. Fredrik slutade åttan, Freja sexan.”Nästa år ska du bort från mig igen”, lillasysterns oro att mista broderns beskydd. ”Nu ska du börja på högstadiet, du är en stor flicka, du kommer inte att behöva mig. Vi har ett sista år innan dess.” Inte hade de vetat att de inte skulle få uppleva en till skolavslutning tillsammans, att Fredrik skulle gå ut högstadiet utan sin lillasysters hand i sin. Att livet skulle gå sönder, att varje liten bit av existens skulle spricka.

2008-05-30 Berlin

Imorgon skulle Tokio Hotel återuppta sin 1000 Hotels Tour i Europa efter uppehåll på grund av sångaren Bill Kaulitz stämbands operation och en kort promotion turné i nord Amerika. Det var fredag kväll och Fredrik Litsch lekte martyr. Det var en lek, som han ägnade sig åt ibland i sin ensamhet. Den gick ut på att pina sig igenom klipp på youtube med Tokio Hotel. I vissa fall satt han och rös av njutning, som när han råkade komma över det klipp från konserten i Marseille där de blivit tvungen att avbryta konserten och kvinnan som kommit upp på scenen för att förklara det för de hysteriska franska flickorna hade använt det franska ordet för flicka när hon benämnde Bill. Han kände fann också en känsla av välbehag i att se klipp från den tidigare planerade och inte förrän in i det sista inställda konserten i Portugal där fansen befann sig i arenan och alla i bandet utom den helige sångaren tvingades ut på scenen för att förklara för de besvikna massorna. Ibland hånskrattade han till och med. Idag, mådde han bara illa. 

Han hade trott att den gnagande tomhetskänslan skulle försvinna om han fick glädje sig åt Tokio Hotels olycka, istället hade han bara känt en stor smärta gräva sig fram ur hans hjärta när han för säkert hundrade gången tittade på presskonferensen från den inställda Portugal konserten. Varför värkte det i honom när han såg det den här gången? Fredrik kände det som om en liten hand lagt sig runt hans hjärta, då och då kramade handen åt, då ville han nästan kvida. Det var Frejas fingrar, han kände det. Han kunde nästan höra hennes viskningar, kanske skulle han förstå vad hon ville om han bara ansträngde sig tillräckligt för att verkligen lyssna.

Det hade inte gått längre, han hade försökt titta på videos från Comet Awards, men det hade bara fått det att svindla för ögonen på honom, han hade snubblat över veckans avsnitt av Tokio Hotel TV där avsnittet fokuserat på Comet, när han sett en av de svarta skinnsofforna i Tokio hotells loge som han visste att han legat på så blev det för mycket och hans mage hade använts ut och in. När Fredrik legat utslagen över toalettsitsen och trott att han skulle kräkas upp sina inälvor, hade han hört Frejas röst tydligare än någonsin.  Vad håller du på med brorsan? Du gör illa mig, ditt hat river upp såren i mina armar på nytt. Skärp dig, jag finns kvar hos dig, hör du mig inte?

I samma stad…

–        Flyget går klockan 6.30 imorgon bitti så försök få lite sömn, det hade upprepats av Tokio Hotels säkerhetschef Saki Pelka hela dagen.

Fanns det något att säga om denna man så var det hans känsla för ordning, reda och punktlighet – alla tre var element som han ansåg var livsviktiga för att bibehålla bandets säkerhet.

–        Vi vet, Bill log mot honom. Borde du inte också sova, nu kanske?

–        Ni vill ha bort mig härifrån så ni kan göra något skumt, tror ni inte att jag vet det? Varför kom annars Georg och Gustav inramlandes här igår kväll, när de egentligen inte skulle ha anlänt till Berlin förrän idag?

–        För att vi saknade våra bästigaste vänner, Georg hade dykt upp bakom Bills rygg, såg nu Saki i ögonen och flinade pillemariskt.

–        Jag har ögonen på er, säkerhetschefen suckade, han var trött och det hade varit en lång dag.

Inte nog med att de två medlemmarna ur bandet vars namn båda började på bokstaven G beslutat sig för att dyka upp alldeles för tidigt och sabba schemat och orsakat mer arbeta för honom och hans team, Bill hade också varit på shoppinghumör och att ta ut honom på shoppingrunda var inte det lättaste uppdraget. Ännu värre hade det blivit när det visat sig att hela bandet velat följa med. Som den professionella man han var hade Saki givetvis lyckats ordna upp det hela, men nu var timmen sen och hans tålamod hade runnit ut. Så utan att säga mer lämnade han tvillingarnas lägenhet för att bege sig till hotellet där hela Tokio Hotels crew bott under de få dagarna som de hade tillbringat i Berlin.

-          Äntligen, jag trodde aldrig att han skulle gå, Toms röst hördes inifrån vardagsrummet. Kom hit nu och kolla jag tror att jag har hittat något!

Tom Kaulitz hade suttit med sin laptop uppslagen hela kvällen medan de andra spelade tevespel, så fort Saki eller någon av de andra som droppat in under kvällen för att titta till dem hade försökt se vad han sysslade med så hade han bara slängt fram sitt säkraste kort och slagit upp en sida med gratis porr, det hade fått dem alla att vända bort blicken fortare än Bill skulle hinna säga scheisse.

Det Tom egentligen gjort, var att han sökt runt efter hemsidor där anti Tokio Hotel fans höll till, genom att han funnit den internationella organisationen Anti Tokio Hotel Fans International också kallat A.T.H.I så hade han snart funnit den tyska underorganisationen. Efter att ha läst igenom deras sida hade han förstått att de egentligen varit grundarna, och att det var samma site administratörer för den tyska hemsidan som för den internationella. Först när han lyckats hitta en sida med alla medlemmar hade han funnit sig själv öga mot öga med killen som fallit rakt in i deras liv när fansen pressat honom genom stängslet och ut på röda mattan förra veckan på Comet galan.

–        Han heter Fredrik, sade Bill andlöst när Tom visat honom och de andra. Fredrik Litsch och han är hedersmedlem i A. T. H. D.

–        Här finns hans adress också, sade Gustav som också kände sig en aning tom på luft.

De hade förstått att killen var ett anti fan, men hedersmedlem? Innan denna kväll hade Tokio Hotel inte ens vetat om att det fanns en organiserad motståndsrörelse mot dem och deras musik. Upptäckten var aningen skrämmande.